
Gert – störst av alla
Hur blev han så fantastiskt bra? Gert Fredriksson, kanotsportens särklassige superstar genom tiderna, guldmannen från Nyköping som är den ende svensk som fått priset som "världens bästa idrottsman i alla kategorier". Några enkla förklaringar till framgångarna finns det förmodlingen inte. Han var 17 år när han kom i kontakt med tävlandet i kanot för första gången. Kanske var det den sena debuten som gjorde att han hade ork och lust att hålla sig på topp så länge. Det tror i alla fall Gert själv när han ser tillbaka på sin makalösa karriär. Numera är det ju mer regel än undantag att ungdomarna tar sina första paddeltag på tävlingsbanan redan i 12–13-årsåldern. Något som Gert inte har nån särskild synpunkt på. Han konstaterar bara att tiderna förändras.
Kärlek till sporten
Det var inte i första hand tävling som gällde för den blivande guldmannen utan främst skärgården som lockade med camping och friluftsliv. Gerts första tävlingsframträdande kom till mest av en slump. Han och ett gäng kompisar hade varit ute på en verklig långtur i sina kanoter, Nyköping–Västervik tur och retur, och när de kom hem skulle det bli klubbmatch i Nävekvarn mot Bråvikens KK. Åke Wedén, som var ordförande i Nyköping vid den tiden såg av allt att döma den gryende talangen och Gert skulle, trots inledande protester från hans sida, helt enkelt bara vara med. Så blev det och så fortsatte det.
– Jag lärde mig älska kanot och det blev en av drivkrafterna under alla mina drygt tjugo år som tävlingskanotist, säger Gert och ser ut att drömma sig tillbaka till öarna i Nyköpings skärgård.
Men det blev tävlingsbanan som tog överhand och redan 1938, samma år som han skulle fylla 19, blev det SM-debut. Det var i Vaxholm på banor som även var skådeplatsen för VM det året. Ett VM som det berättas om på en annan plats i den här boken. Den stora stjärnan vid den tiden var västeråsaren Kalle Widmark och han vann förstås medan Gert vill minnas att det blev en trettondeplats i milloppet för hans del.
– Men bara att få vara med bland de verkligt stora blev en ordentlig kick för lusten att sätta igång med ännu hårdare träning, säger Gert.

Efter ännu en seger gratuleras här Gert Fredriksson av fr. v. Stig Östh, Örnsbergs KS och Carl-Åke Ljung, Westerviks KK.

Fullt ös när Gert drar igång sin magnifika sport. .
Hallon och mjölk i Danmark
1939, när ofreden var på väg, fick Gert sitt första internationella uppdrag. Tillsammans med en kompis fick han åka till Danmark och tävla i Randers, Århus och Köpenhamn. På den tiden kördes det också landskamper och redan en vecka efter att Gert kommit hem från sin internationella debut fick han bud från förbundet. "Du ska med till Danmark igen och den här gången gäller det landskap". En landskamp, det är ju inte klokt så fint, tänkte Gert och gick till jobbet och frågade om han kunde få fritt, för det här var ju enda gången han skulle få vara med om något sånt här stort. Trodde han då.
– Jag fick inte vara med och köra landskampen utan var bara uttagen som reserv. Men jag fick gå ut med Kalle Widmark och käka hallon och mjölk och bara det var en upplevelse. Tänk att få vara tillsammans med den stora stjärnan, säger Gert och ler vid minnet av sin dittills största stund i kanotsammanhang.
Någon paddling blev det alltså inte i själva landskampen men reserverna körde ett eget lopp och det vann Gert. Den tid han presterade hade räckt till en så bra placering att Sverige hade vunnit landskampen!
– Då behövdes inga ord, det var bara gå omkring och mysa, säger Gert med förnöjd min.
Det här hände när världen stod på randen till andra världskriget så när landslagstruppen åkte hem från Danmark var läget väldigt oroligt. När sen kriget bröt ut på allvar blev det för Gert, liksom för många andra, militärtjänst och beredskap och allt vad det förde med sig.
– Tre somrar i flottan och en av dem utan att ens få tillfälle att se åt en kanot. Men under en av somrarna låg jag på Skeppsholmen och hade hand om kanothuset, minns Gert. Då blev det ganska gott om träningstid, något som lade grunden till första SM-tecknet.
Guld på Nissan
Sitt första SM-guld tog Gert 1942. Det året arrangerades mästerskapen av Halmstads Kantoklubb och tävlingarna kördes på Nissan. Efter en tredjeplats på milen slog Gert till och vann klart tusenmetersfinalen. En seger som tydligen hade gått hemmafavoriten lite förnär för i en intervju i lokalpressen sa han "att på Gerts bana var det minnsan medströms".
– Den artikeln klippte jag ut och satte upp på dörren hemma så jag såg den varje dag och tänkte att du ska få för medströms du. Sen "knöt jag upp honom" många gånger efteråt, säger Gert och ser ut som sig bör riktigt nöjd ut.
Kilometerna blev Gerts verkliga paraddistans under hans fantastiska karriär. Om 1500 meter räknas som löpningens "blå band" så hade 1000 meter samma status bland kanotister. Gerts tre individuella olympiska guld samt ett i K2 tillsammans med klubbkamraten Sven-Olov Sjödelius kommer troligen att stå sig i alla olympiska tider vad gäller Gerts favoritdistans. På milen var det ett par gånger "lite kärvare". Inte 1948 i London-OS då han trots ovanan vid tempolopp lyckades besegra främste opponenten Kurt Vires från Finland men väl vid VM i Köpenhamn 1950 då Gert blev ordentligt överraskad av finländaren Torvald Strömberg. Det blev Gerts första guldmiss.
Den andra kom två år senare på OS i Helsingfors. Strömberg blev åter för svår att besegra. Men på Gerts paraddistans 1000 meter var det inget snack om saken.
– Den segern talade man inte så mycket om när jag kom hem, säger Gert, utan då snackades det mest om hur sjutton jag kunde ta stryk av Torvald en gång till. Men ok, så kan det väl bli om man vinner för ofta, säger Gert och ser inte allt för ledsen ut. Han tillägger också att finländaren var en verkligt stark milpaddlare.

Från vänster Gert Fredriksson, finländaren Torvald Strömberg och Arne Jansson på prispallen efter milloppet i VM 1950. Gerts första internationella guldmiss.

Tre kanotister klara för fight om OS-medaljerna i Rom 1960. Fr. v. Gert Fredriksson, Else-Marie Lindmark och Ove Emanuelsson.

Guldparet från Rom-OS 1960, Sven-Olof Sjödelius och Gert Fredriksson.
Publiksuccé i centrum
En stor idrottsman som Gert Fredriksson får säkert ofta frågan om när han hade sin absoluta topp. För hans del kommer svaret utan någon som helst tvekan.
– OS i Melbourne 1956. Då var jag i kanonslag och vann båda distanserna.
Sen avslöjar han en detalj som åtminstone för honom sågs som väldigt viktig. Han fanns nämligen aldrig med i den svenska truppen vid invigningarna av de fyra OS han deltog i!
– Hade jag satsat i åratal på att försöka ta guld så inte skulle jag förstöra chanserna genom att missa en viktig uppladdningsdag, säger Gert bestämt.
Under Gerts storhetstid var det inte bara de vanliga mästerskapsdistanserna som paddlades. Då fanns det även tid för publika arrangemang i form av rundbanelopp på kanaler och åar mitt inne i olika städer. Loppet mellan broarna i Halmstad och Malmö Horn vara två av det större tävlingarna där Gert fick visa upp sin utpräglade spurtförmåga till den stora publikens förtjusning.
– Folk hängde som druvklasar efter stränderna och det var verkligen festligt varje gång, minns Gert. Tycker nog att det där saknas i dagens kanot-Sverige, tillägger han.
Att publiken kom i stora skaror till de evenemangen berodde nog inte enbart på upplägget och tillgängligheten, utan i första hand ville nog alla se en mästare i aktion. En publikdragande profil med andra ord. Vivestaloppet som under många år arrangerades av Gerts egen klubb, Nyköpings Kanotklubb, var en tävling som låg Gert varmt om hjärtat. När huvudloppet kördes var det fullsatt på bergssidorna vid den natursköna tävlingsplatsen. Då var det inte frågan om långdragna försökspass utan var det Vivestaloppet så var det inget annat som gällde.
– Då orkade publiken stanna kvar, säger Gert och ser blygsamt bort från det faktum att det nog var hans närvaro som attraherade folk mest. En vinnare på hemmaplan gillas ju alltid av publiken.
Med slips i Södertälje
Det finns naturligtvis en mängd episoder både från in- och utland som poppar upp i Gerts minne när hans långa och strålande karriär kommer på tal. Att redovisa allt skulle fylla hela den här boken så vi får nöja oss med en händelse från närområdet. SM i Södertälje någon gång på femtiotalet. Ett SM som på den tiden klarades av under en lördag och söndag.
Efter väl förrättat värv på lördagen åkte Gert med Nyköpings dåvarande ordförande "Sasse" Asplund hem till Nyköping för att sova och ladda upp inför söndagen. På morgonen bar det iväg till Södertälje igen. I god tid tycktes det. Men ve och fasa. Bensinstopp. Ingen mack öppen. Goda råd dyra. Lifta var enda lösningen.
En bil med en äldre herre vid ratten stannade vid tummen upp och var vänlig nog att plocka upp de båda strandsatta. Frid och fröjd ända tills bilen började rulla. Lägsta fart med en chaufför som i första hand var ute för att se på naturen i den sörmländska sommarmorgonen.
– Vi satt som på nålar, minns Gert och starttiden närmade sig obönhörligt.
Men efter en del ytterligare trassel kom Gert fram till tävlingsplatsen bara några minuter innan start. Att byta om till tävlingsdräkt var inte att tänka på, utan i med kanoten och ut till start iklädd vit skjorta och snyggbyxorna. Slipsen hängde med av bara farten, men visst hann han och visst vann han. Kommentar efter loppet från en klubbkamrat: "Inte trodde jag du var så märkvärdig att du måste ha slips på dig när du tävlar".

Ett vinnande lag! Fr. v. Carl-Åke Ljung, Gert Fredriksson, C-G Sundin och Sigvard Johansson.

Med slips i Södertälje?
Bäst i världen
1957 blev Gert utsedd som mottagare till "Mohammed Tahers pris" som årligen tilldelas endast en idrottsman i världen. Priset förvaras i olympiska museet i Lausanne. Ett enastående erkännande till en stor idrottsman.
Självklart har Gert även tilldelats Svenska Dagbladets bragdguld. Under alla framgångsrika år har han naturligtvis samlat på sig en väldigt stor prissamling.
En samling som han skänkt till Nyköpings kommun och den finns till allmänt beskådande i flera stora montrar på stadshusets entréplan i Nyköping. Dessutom kan förbipasserande varje dag symboliskt påminnas om Gerts insatser genom den staty av honom som kommunen uppfört i stadens hamnområde. Det går även bra att traska fram på "Gert Fredrikssons väg" som finns i anslutning till kanotstadion.
Vill man ha belägg för att Gert är Sveriges främste olympier genom tiderna är det bara att ta fram den statistik som visar på åtta medaljer från 1948 i London till 1960 i Rom. Av de åtta har sex gyllene glans medan en är i silver och en har bronsvalör. Lägg därtill elva VM-medaljer, varav sju guld, samt sjuttiotvå SM-segrar där Gert stått som individuell mästare trettiotvå gånger. Nordisk mästare har han blivit sjutton gånger. Dessutom paddlade han in som segrare ca 400 gånger, i övriga nationella och internationella tävlingar, under sin karriär. Vad är då nyckeln till alla dessa fantastiska framgångar?
– Kärleken till kanotsporten, viljan att vinna och sist men inte minst en oerhört hård träning, svarar Gert på den frågan.
Vad tycker då till sist en idrottsman av Gerts kaliber när det ibland sägs att han, jämfört med kapaciteten under sin storhetstid, inte skulle ha en chans att hänga med i dagens konkurrens.
– Det enklaste är väl att hålla med så slipper man vidare diskussion, säger Gert utan att fundera mer på den saken.
Tack Gert Fredriksson för de makalösa insatser du gjort för svensk kanotsport på tävlingsbanorna världen över!

Text och bild från jubileumsboken "Svenska Kanotförbundet 100 år 1904–2004"
Publicerad: 2024-10-31
Senast uppdaterad: 2025-01-07
Författare: Helene Ripa