Överledare Olof Palme med två av sina adepter vid ungdomslandskampen mot Danmark 1966. Ing-Marie Svensson och Stefan Lindeberg, numera ordförande i Sveriges Olympiska Kommitté, ser trygg ut i sällskapet.

Palme blev inte ordförande

Förbundets årsmöte den 13 december 1964 hade föregåtts av intensivt arbete från en del håll att lansera Olof Palem som ny styrelseördförande. Eller som signaturen "Stream", Harry Söderström, beskrev det hela i Dagens Nyheter.

– Statsrådet Olof Palme som ordförande eller vanlig ledamot hade man väntat skulle bli den stora frågan vid Svenska Kanotförbundets årsmöte i Karlstad. När valet kom klubbades det emellertid raskt igenom att tidigare föreslagna Lars Bennbäck enhälligt valts till ordförande och fem man utsågs till den övriga styrelsen, medan statsrådet Palme av valberedningen endast föreslogs som adjungerad ledamot med inriktning på ungdoms- och instruktionsverksamhet.

Inte väl förankrat

Förslaget om Palme som ordförande hade tydligen inte förankrats särskilt väl varken hos valberedningen eller distrikten vars ombud i flera fall var helt oinformerade. Curt Sivert i Aftonbladet tog i lite kraftigare än kollegan "Stream" när han skrev:

– Lidelsens vågor gick höga vid Svenska Kanotförbundets årsmöte sedan man lämnat den nya kandidaten, statsrådet Olof Palme, utanför styrelsen.

Vad ansåg då huvudpersonen själv? Jo, han verkade inte vara särskilt skakad av uppständelsen för så här skrev han i Kanot-Nytt:

– Låt mig först och främst understryka, att jag är uppriktigt glad åt det förtroende som Kanotförbundets årsmöte visat mig genom att utse mig som adjungerad ledamot av styrelsen.

Palme skrev också att han var smickrad över att bli tillfrågad om kandidaturen till ordförandeposten, men att han funnit sig nödsakad att omedelbart avböja. Så var det med den saken. En liten kuling i ett vattenglas kanske är en adekvat beskrivning. Olof Palme fanns med några år i ungdomskommitténs arbete och hann bland annat med att vara överledare för både en Ungdomslandskamp och Junior-EM. Sen väntade åren som statsminister och tidvis boende på Harpsund.

En kanot på Harpsund

Då tyckte kanotförbundets styrelse att Palmes engagemang inom förbundet inte skulle gå spårlöst förbi. Därför togs beslut om att den kända ekan på Harpsund skulle få konkurrens av en kanot. En röd, vad annars, canadensare fraktades ut till statsministerns sörmländska residens. Palme var inte där, så en vaktmästare tog emot kanot och paddlar och såg alldeles förskräckt ut när villkoret för gåvan framfördes. Nämligen att nu skulle det bara bli kanot i fortsättningen på Harpsundssjön, så det var bara att hugga upp ekan och förvandla den till kaffeved. Nåväl, det ordnade sig med den saken i bästa samförstånd.

Men när Palme skulle ut på en provtur tillsammans med en av sina söner uppstod ett problem. Vilken paddel skulle användas akterut, den långa eller den korta? Nu var goda råd dyra, för inte kunde han som mångårig ledamot Svenska Kanotförbundet visa sig helt okunnig om en så trivial sak. Ett snabbt telefonsamtal till en f.d. styrelsekamrat gav klart besked och utflykten kunde genomföras. Hur turen avlöpte förtäljer inte historien.

Text från jubileumsboken "Svenska Kanotförbundet 100 år 1904–2004"