I helgen träffades över femtio havskajakledare i Heestrand, Bohuslän. Svenska Kanotförbundets ledarläger anordnades för fjärde året, nu för första gången på Västkusten. Deltagare och ledare samlades för att lära, umgås, nätverka och ha roligt. Programmet byggde på kanotförbundets utbildningar, med innehåll om teknik, säkerhet, ledarskap och miljö i ett ledarperspektiv. Målet med lägret var att kajakledare ska få fortbilda sig i att vara ännu bättre ledare, oavsett vilken nivå de leder på.

Nytt för ledarlägret i år var att det inleddes redan under fredagseftermiddagen. Tanken var att göra en gemensam mingelpaddling för att få mersmak av omgivningens skärgård och klippor. Men vindbyar på uppåt 29 m/s gjorde istället att det blev det inomhusmingel med räkor och hög stämning. På lördagskvällen bjöds det på pizza från ett litet lokalt hantverksbageri. Humöret var på topp när magen fick sitt, och deltagarnas livliga diskussioner överröstade till och med blåsten och regnet!

För det här ledarlägret hyrde kanotförbundet hela Kustnära vandrarhem. Med alla samlade under samma tak blev det mycket social samvaro, i skydd för vädrets makter, och många nya kontakter knöts. Lördagsnatten blev lite väl händelserik när det kraftiga regnet bestämde sig för att rinna rakt in i vandrarhemmets källare – alla rum på källarplanet blev vattenfyllda, och deltagarna och räddningstjänsten hjälptes åt att svabba, våtdammsuga och skyffla ut många liter vatten. Trots översvämningen och vakna nattimmar, så hoppade deltagarna i torrdräkterna morgonen därpå och körde de sista passen med glatt humör.

Alla deltagare var med på fyra pass som var uppbyggda runt Svenska Kanotförbundets ledar- och säkerhetsutbildningar. På det sista passet på söndagen valde deltagarna vad de ville vara med på; Utforska rollerna guide, instruktör, ledare samt pass om Inkluderande paddling parakanot, Att lära ut roll, Räddningstekniker samt Låt platsen ta plats – om att guida och knyta an till den plats där vi paddlar.

Passen som alla deltog i handlade om att lära ut paddelteknik, säkerhet, ledarskap och miljö-hållbarhet. På teknikpasset fick deltagarna prova på att utveckla instruktörsrollen med fler pedagogiska modeller för att lära ut teknik. De som blev nyfikna på mer kanske blir sugna på att gå Havskajakledare 2 där verktygslådan utökas. Det kommer även att finnas tillfällen att gå Havskajakledare 1 nästa år.

På passet om ledarskap erbjöds även där smakprov på vad man jobbar med på Havskajakledare 2-utbildningen. Deltagarna fick i grupper utforska olika ledarbeteenden. Många av deltagarna tyckte att det är lätt att hamna i att bestämma allt, som mål för turen, innehåll, formation och tempo. Syftet med passet var att prova på att låta en grupp vara mer delaktiga i beslut, eller till och med själva få ta ansvar för delar av ledarskapet. När det funkar så blir lärandet större för både ledare och deltagare, och kanske blir någon deltagare inspirerad och uppmuntrad att våga prova på ledarrollen.

I viken vid stranden mellan Dannemark och Ulön fick deltagarna lite andrum, och kunde brottas med ledarskapsdilemman istället för att brottas med vinden.

På säkerhetspasset fick deltagarna i smågrupper jobba med scenarier. De fick resonera om det viktiga främjande säkerhetsarbetet, och hur risker och olyckor kan förebyggas, vilken utrustning och kunskap som behövs för att leda på ett säkert sätt. Det var många kanotister som ”råkade” kapsejsa, och plötsligt måste någon göra en räddning! Mycket skratt och lekfull stämning ramade in säkerhetspasset.

Hur kan vi som ledare bidra till en ökad medvetenhet för miljön hos våra deltagare? Det funderade vi på under miljöpasset. Med lite fantasi och inlevelse reflekterades över vatten och vad som påverkar oss. Kanske kan vi inte lösa världens klimatkris i ett nafs, men med små medel ändå bli lite mer medveten om och nyfiken på miljön vi vistas i. För den som vill fördjupa kunskapen ännu mer finns möjlighet att själv bli utbildare i kursen Miljöengagerad paddling på Djurö i Stockholm, 28–29 september.

En fördjupad platsrelation fick en grupp som istället för att skrika sig hesa i motvind tog en stenrik kortare vandring på land. Genom att lära känna miljön vi vistas i kan vi som ledare skapa mervärde på våra turer. Dofter, känslor och historiska perspektiv varvades med möten med ortsbor som berättade sina historier i förbigående.

Låt platsen ta plats! En grupp fördjupade sig i hur en tur kan få ytterligare en dimension genom att ledaren synliggör platsen och dess betydelse för oss.

Något som deltagarna på passet om inkluderande paddling kanske inte väntat sig, var att de själva skulle få prova på hur det är att paddla med synnedsättning. Dessutom fick de lära sig hur de kan hjälpa en person utan funktion i underkroppen att komma tillbaka in i kajaken om hen kapsejsat. Förutom de praktiska övningarna, berättade passledaren om hur föreningar kan tänka och göra för att få fler att kunna vara med och paddla.

För att simulera synnedsättning försågs deltagarna med ögonbindlar som inte bara var funktionella utan även högst dekorativa.

Andra teman på de valbara passen var räddningstekniker och hur man lär ut roll. Under passen, men framför allt mellan passen, skedde det som är minst lika viktigt: att få möta och prata med andra kajakledare, lyssna, dela med sig, lära av varandra, inspireras, få tips, bjudas in till en annan förening, skratta och ha roligt tillsammans genom vår kärlek till paddling och havet.

– Jag tar med mig massor. Framför allt att jag vill tillbaka nästa år. Jag tar med mig otroligt mycket kunskap och planer för vidareutvecklingen av min kajakklubbs ledare. Hur vi skall utveckla den, vilka kvalitetssäkringar vi kan göra och hur vi kan utveckla klubbens alla medlemmars paddelkunskap, sammanfattar Tommy Munkberg, Helsingborgs Kanotklubb.

Svenska Kanotförbundet tackar alla ledare och deltagare på lägret för en fantastisk helg, som kunde genomföras tack vare bidrag från Svenskt Friluftsliv.