Underbar dag för träning och fotografering, på bild Martin Andersson och Carolina Brandes.

De grönländska mästerskapen arrangeras varje år i juli av kajakförbundet Qaannat Kattuffiat. Kajakklubbar från olika delar av Grönland samlas för att tävla i en mängd olika grenar. Det svenska gänget åkte dit i första hand för att delta i grönlandsroll – men väl på plats blev det betydligt mer än så.

– Vi hade fått höra att grönländarna uppskattar när besökare deltar, så vi anmälde oss till så många grenar vi vågade: repakrobatik, kort och långt race, individuell roll, harpunkastning, lagroll och stafett, säger Helena Thorslund.

Det märktes snart att devisen var ”alla ska med”. Några satsar på elitnivå, men de allra flesta deltar för upplevelsen och gemenskapen. Den svenska gruppen bestod till en början av åtta personer. Några reste vidare under tävlingarnas gång, medan fyra deltog under samtliga dagar.

Respekt genom deltagande

Att det svenska deltagandet uppskattades gick inte att ta miste på.

– Grönländarna hälsade på oss på ett helt annat sätt efter att de sett att vi kunde rolla i klass med dem, och i vissa fall till och med bättre. Men då ska det tilläggas att de tävlar i sälskinn, medan vi använder smidiga neoprenanoraker, så kallade tuiliqar, när vi rollar. Anorak är för övrigt ett grönländskt ord.

Även om grönlandsrollen stod i centrum för den svenska gruppen är den långt ifrån den enda stora grenen under mästerskapen. Repakrobatiken pågår i två hela dagar och lockar många deltagare – från små barn till mor- och farföräldrar.

Racen hade också stora startfält. Den tuffaste tävlingen var långdistansloppet med portage, där deltagarna under vissa sträckor bär kajaken på huvudet och springer.

Medaljer, glädje och gemenskap

Efter en del träning lyckades svenskarna också få godkända kast i harpunkastningen. Den synkrona lagrollen blev en annan höjdpunkt. För att få ihop kompletta tremannalag tävlade svenskarna tillsammans med deltagare från USA. Den sista tävlingsdagen avslutades med stafett. På vägen mot målet eskorterades den sista deltagaren av omkring 30–40 kajaker. Paddlar restes mot himlen, människor rollade och hoppade i vattnet av ren glädje. Grönländarna kan verkligen fira!

På kvällen väntade en avslutningsfest. Årets kajakkvinna och Årets kajakman korades efter att resultaten från samtliga grenar räknats samman. Middagen bjöd på sångdueller och de sista prisutdelningarna, innan kvällen fortsatte med musik och dans.

De svenska deltagarna fick med sig många medaljer hem, eftersom de internationella deltagarna tävlade i egna klasser. Men medaljerna var långt ifrån det viktigaste.

– Att vi fick vara med, delta och visa vår respekt för de grönländska kajaktraditionerna betyder mycket mer. Det blev en fantastisk upplevelse fylld av gemenskap, glädje och nya möten, avslutar Helena.

Text: Helena Thorslund

Grönländska lagrollare i sälskinnstuiliqar.

Avslutningen där racets långsammaste deltagare eskorterades i mål. Svenska Kanotförbundets gula mössa syns till höger i bilden.

Glada svenska rollare i de nya teamtröjorna Tibor Berki, Carolina Brandes, Helena Thorslund och David Täng som tävlade alla dagarna.