Jag vill berätta min historia för att hjälpa andra, säger Simon.

Ensam är inte stark på havet

Möt kajakpaddlaren Simon som råkade ut för en incident som höll på att kosta honom livet. Transportstyrelsen har tagit fram inspirationsmaterialet "För ett bättre flyt" för att sprida information som gör livet på sjön både roligare och säkrare – för allt och alla. Det är bland annat intervjuer med människor som delar med sig av sina erfarenheter.

Spegelblankt vatten och solsken. Drömlika förhållanden som ändå höll på att kosta livet för den erfarne kajakpaddlaren Simon, 49 år. Han vill dela med sig av sina erfarenheter för att hjälpa andra.

– Många har en övertro på sig själva och tänker att det inte kan hända dem. Men ensam är inte stark på havet, säger Simon.

”Jag fixar detta! Jag kanske inte dör ändå!” Så tänkte Simon när han tillslut kände havsbotten under fötterna och hittade sina allra sista krafter. Då hade han, i vad som känts som en evighet, kämpat för livet i ett strömt och 6-gradigt vatten, och lyckats simma med sin kajak till ett litet skär. Där kunde han, tack vare rätt förberedelser, ringa efter hjälp och så småningom bli räddad av Svenska sjöräddningssällskapet.

När Simon berättar om olyckan kommer minnena från händelsen och han blir känslosam. Men han vill berätta sin historia för att hjälpa andra. Det var Simons kompis som för över 10 år sedan tipsade honom om att skaffa en kajak och det var kärlek vid första paddeltaget. Att ljudlöst glida fram mellan kobbar och skär och vara ett med djur och natur var magiskt. Sedan den dagen har han utan problem tagit sig an både långturer i hård sjö och surfat på höga vågor med sin kajak.

Så hur hamnade då Simon i denna ödesdigra situation som höll på att kosta honom livet, den där perfekta vårdagen, och vad har han lärt sig av händelsen?

Eftersom Simon var ensam höll han sig nära land, men allteftersom dagen gick sänkte han garden och gav sig längre ut. När han var långt ut i kustbandet fick han syn på ett skär och det stod en skylt på ön. Kanske fick man inte gå i land där? När han skulle ta fram kikaren ur väskan som låg sittbrunnen för att läsa skylten, upptäckte han att foten hade fastnat i väskan, och handtaget hade i sin tur fastnat i kajakens pedal.

– Det var då jag fattade att det här var allvar och att det kunde gå väldigt illa. Vattnet var kallt, strömt och det var en bra bit till skäret. Jag släppte tankarna på allt annat och försökte bara koncentrera mig på att lirka loss foten, berättar Simon, väl medveten om hur viktigt det är att försöka behålla lugnet i en sådan här situation.

– Men efter flera minuters lirkande blev jag tillslut stressad och tänkte att nu måste jag komma loss. Jag tappade tålamodet och drog upp ett knä för att hjälpa till med handen.

Simon, som är väl förtrogen med sin ostadiga kajak, kände direkt att den skulle välta.

– Jag kommer ihåg att jag tänkte att ”det här var ju pinsamt, men någon gång ska jag ju välta för första gången".

Efter att ha fallit ur kajaken skedde ytterligare något helt oväntat. Det började forsa in iskallt vatten i den nyinköpta torrdräkten. Han blev snabbt nedkyld.

– Då hörde jag en inre röst som sa: ”Nu jävlar simmar du, annars dör du", fortsätter Simon.

Sedan den här obehagliga händelsen har Simon bara paddlat en gång, och han var då väldigt försiktig. Han kommer inte ge sig ut på havet ensam igen. Och varför läckte den nya torrdräkten in vatten? I efterhand tror Simon att det var skäggväxten han hade på halsen som gjorde att vattnet kunde tränga in vid halsöppningen. Han har också förstått skillnaden i att ha telefonen i ett vattentätt fodral runt halsen och inte i sittbrunnen på kajaken.

– Jag blir arg på mig själv för att jag trodde att jag var odödlig. Men man kan aldrig vara för förberedd. För det hände mig, och det kan hända dig också. Så se till att du kan bli räddad, avslutar Simon.

– –