Det var tredje gången Kanotförbundet arrangerade lägret, den här gången i Västervik. Lägret genomfördes med stöd från Svenskt Friluftsliv. Det blev en otrolig kraft och energi när drygt 30 kajakledare samlades och utbytte kunskaper och erfarenheter. Programmet byggdes upp utifrån de bärande delarna i all utbildning inom Kanotförbundet; teknik, säkerhet och miljö.

Tina Toller är mental coach och jobbar bland annat med parakanot. Hon möter ofta deltagare som bär med sig rädslor av olika slag och beskrev hur vi som ledare kan skapa positiva tillstånd. I modellen Teknikpyramidens grundförutsättningar ingår Mentalt (tillstånd och målbild), och utifrån den boxen skapade Tina Toller sitt pass.

- Vi kan se, lyssna och länka. Möta personen med lugn, skapa trygghet, tillhörighet och samhörighet. Och förmedla hopp, förklarade hon.

På passet om Incidenthantering tränades hur oförutsägbara händelser hanteras. Karin Åmossa och Håkan Mattsson försatte deltagarna i olika "situationer" där vind, vågor och andra faktorer ställde till det. Var incidenten verkligen helt oförutsägbar eller hade situationen kunnat undvikas? Praktiska scenarier övades och erfarenheter delades för att få deltagarna att bli tryggare ledare i oväntade situationer.

Ett pass på söndagen ägnades helt åt kvinnor och kajakledarskap, där Katinka Ingves konstaterade att en majoritet av utbildare, examinatorer och ledare är män. Ett sätt att stärka kvinnor inom kanot kan vara att dela erfarenheter i ett nätverk för kvinnliga kajakledare, men också genom att bli tryggare i tekniska och säkerhetsmässiga moment. Passets praktiska del ägnades åt att öva tekniker för att kompensera fysisk styrka. Till exempel kan en liten kvinna rädda en stor person eller tömma en tung kajak – det är delvis en fråga om teknik. Deltagarna provade på ”Hand of God”, räddningsteknik om den kapsejsade kanotisten är medvetslös och inte själv kan komma på rätt köl eller ta sig ur kajaken. Tyngre än man tror, men med Carin Greens instruktioner och rätt teknik med press på kajakskrovet är det möjligt att lösa situationen.

Paddlingsteknik är något alla kan slipa på i oändlighet. En som är expert på framåtpaddlingsteknik är Michaela Jonsson Lindblad.

- Som tävlingskanotist kan jag bara paddla rakt fram fort, säger Michaela och skrattar.

Men det har hon gjort bra, både under sin aktiva tävlingskarriär och som förbundskapten för juniorlandslaget i slätvattenkanot. I Västervik höll hon tillsammans med Jonas Forsmark ett pass i just paddelteknik och effektiv framåtpaddling. Deltagarna fick flera aha-upplevelser, tekniska tips och praktisk övning i att få in bålrotationen redan från sittknölarna och en tydlighet med paddelns isätt, framåtdriv, upptag och glidfas.

- Jag tar med mig tanken att när armen vill vika ihop sig så är det dags för upptag, säger Jonas Forsmark som har lång erfarenhet av teknik och utbildning inom kanotförbundet.

Vilka olika ledarskapsstilar intar vi på våra turer och hur påverkar det gruppens agerande? Gruppens mognad, kunskap och mål påverkar i sin tur hur mycket en ledare går in och leder respektive lämnar över till gruppen att ta beslut. Karin Geissler och Håkan Mattsson jobbade utifrån Conditional Outdoor Learning Theory (COLT) och lät deltagarna prova olika delar av skalan i olika scenarier på vattnet. Vilken ände av skalan behöver ledaren vara på när en i gruppen plötsligt kapsejar i farleden och Finlandsfärjan är på väg? Ibland behövde ledaren ta till en autokratisk stil, och i andra situationer kunde ledaren låta en deltagare ta över tillfälligt.

På passet om utvecklat ledarskap fick deltagarna utforska och identifiera de olika rollerna guide, turledare och instruktör. Clara och Jonas höll i passet och skickade ut deltagarna i mindre grupper för att öva på någon av rollerna och att också skifta mellan dem. En av höjdpunkterna från passet var enligt en av deltagarna när Morgan i guiderollen tog med sina deltagre på en ”Istidspaddling” som blev en ögonöppnare för naturen i närheten som ofta tas för given. Guiderollen uppfattades som spännande och för flera outforskad, men som ger fantastiska möjligheter att spetsa till en tur och ge ett mervärde.

Deltagare som gått eller går havskajakledare steg 2 leddes av Carin Green och Clara Tesch Thunberg genom en heldag med teknik, ledarskap och miljö på öarna i närheten. Ett lite oväntat inslag var Clara Tesch Thunbergs sagostund med akvarellmåleri, ett tillfälle att reflektera över vattnet som förenar oss.

- Jag läste högt ur Lasse Åbergs barnbok ”Havet är din bästa kompis” som passade in fint för uppgiften, säger Clara.

Forskarna Daniel Wolf-Watz och Thomas Beery gav ett smakprov från den kommande påbyggnadsutbildningen Miljöengagerad paddling och reflekterade över avrinningsområden, vårt ”hemmavattens” flöde mot de stora haven och den påverkan det utsätts för under vägen. Deltagaren Lotta från Nora inspirerade när hon berättade att hon hade gjort just den resan med sitt jobb på en naturskola. Förhoppningen är att de erfarenheter och metoder som testas av forskarna i samarbete med Mistra-programmet och Kanotförbundet på sikt ska skapa en ökad miljömedvetenhet hos paddlare.

Många av deltagarna uppmärksammade också uppmaningen om hållbart resande, då det fanns möjlighet att hyra kajak till rabatterat pris. SKF bistod med att skicka ut en “samåkningslista”, och flertalet deltagare hittade någon att samåka med. Lördagkvällens gemensamma middag var vegetarisk, ett medvetet val utifrån miljömässigt hållbarhetsperspektiv från Kanotförbundet.