En okänd dam i kajak i början av 1900-talet och Sofia Paldanius, en tjej på 2000-talet med framtidsdrömmar.

EN HUNDRAÅRIG RESA

Svenska Kanotförbundet 100-årsjubileum 1904–2004

Välkommen till en resa med kanot. En resa som omfattar många passagerare. En del av dem har klivit på resan själva, andra kanske med familj och vänner. I strömt eller i lugnt vatten. Resan har för många blivit en livsstil, andra har bara följt med en liten stund. En del har stått i rampljuset, andra inte. En resa som hittills varat i 100 år.

Vi skriver år 2004. Ett historiskt år på många sätt och vis. I augusti ska OS genomföras i Aten – igen. Ett arrangemang som skapar spekulationer, glädje och förväntan. Svensk kanot har lyckats fantastiskt bra i den olympiska historien. Från Erik Bladströms och Sven Johanssons guld i OS 1936 via giganter som Gert Fredriksson i det absolut första rummet. Och Rolf Peterson till senare tid med Agneta Andersson och Susanne Gunnarsson.

Men kanotidrotten finns hela tiden – inte bara OS-år. Flera spännande discipliner har vuxit fram och bildar idag vad vi kallar Svenska Kanotförbundet. Våra discipliner idag är freestyle, havskajak, långfärd, maraton, polo, racing (sprint), segling, slalom och drakbåt.

Slående, och det kanske mest fantastiska, med kanot är den familjära och jordnära atmosfären på tränings- och tävlingsplatserna. Världsstjärnor och entusiastiska ungdomar på samma brygga. I mitt autografblock från SM i Katrineholm 1978 hittar jag många fina kanotisters namn. En av dem är Erik Zeidlitz. När vår familj var där och jag som fjortonåring, tillsammans med min tvillingbror, sprang omkring i tävlingsområdet hade jag ingen susning om att jag skulle arbeta nära denna C-paddlare och sedemera generalsekreterare Zeidlitz. Lika lite förstod jag att speakerrösten som hördes över Djulöbadet skulle bli primus motor till boken om Svenska Kanotförbundets 100-årsjubiluem – Rolf Lundström.

2004 innebär 100-årsjubileum för Svenska Kanotförbundet. 2003 firade Riksidrottsförbundet 100 år och nu är det alltså vår tur. Ett par månader efter OS i Aten är det 100-årsfest. Vårt kanotförbund var en av bildarna av det internationella kanotförbundet – International Canoe Federation (ICF). Av bland annat den anledningen var det lämpligt att ansöka om värdskap för den internationella kongressen till ett år som detta. Kanotidrotten är idag en världsidrott. För första gången står vi värd för ICF-kongressen. Ett värdskap som genomförs parallellt med jubileumsfesten.

Det finns många perspektiv att uppmärksamma i en skrift som denna. En arbetsgrupp med hjärtat för vår idrott och med erfarenhet att uttrycka sig skriftligen har fått i uppdraget att göra sin beskrivning över 100 år av paddlande. Utgångspunkten är tävlingar, klubbar, materialutveckling etcetera. Men det är ändå människorna som skapar utveckling i tider av medgång och självklart när ansträngningar krävs. Vi bjuder på ett antal personporträtt. De flesta personerna är inte omnämnda i denna skrift. Men alla ledare, funktionärer, aktiva, föräldrar är lika goda medpassagerare på resan.

Kännedom om vår historia innebär större förutsättningar att möte vår framtid på ett framgångsrikt sätt. Kanothistorien beskriver också ett gott stycke samhällsutveckling. Att idag kunna gå in på kanot.com och läsa att exempelvis kanotslalomtävlingar genomförs traditionsenligt inomhus understryker den tekniska utveckligen i flera perspektiv. En del i framtidens resa handlar om de ledare som nu satsar på det gemensamma ledarutvecklingsprogrammet "C20" eller programmet "Unga ledare".

Kanotresan fortsätter!

Mikael Peterson
Ordförande i Svenska Kanotförbundet
Februari 2004

Text från jubileumsboken "Svenska Kanotförbundet 100 år 1904–2004"