Klart för start på Riddarfjärden i en av de första tävlingarna runt Kungsholmen.

Kungsholmen Runt

”Att allmänhetens intresse var så stort för kanoter hade man ingen aning om, och man uppskattade åskådarnas antal till ungefär 20 000 personer. Alla broar var svarta av folk och likaså utefter stränderna där det erbjöds goda utkikspunkter.”

Så inleddes ett tidningsreferat efter premiärtävlingen av svensk kanotsports verkliga klassiker, Kungsholmen Runt, som Kanotförbundet arrangerade första gången 1934 med Dagens Nyheter som samarbetspartner. Det var en lång och framgångsrik propaganda för kanotidrotten som inleddes då men, som det också skrevs, ”var man nog lite fundersam om hur det skulle gå att släppa iväg ett 70-tal paddlare i en start, men ur propagandasynpunkt ville man inte låta försöket vara ogjort”. Skribenten påpekar därefter att ”experimentet lyckades över förväntan – även om några deltagare blevo trängda”. Enmans, tvåmans och långfärdkanoter fanns på startlinjen. Det handlade om kajaker men begreppet K var inte uppfunnet då.

DN – värdefull kontakt

Dagens Nyheter hade på den tiden många idrottsliga järn i elden som tillskyndare till flera stora evenemang. Därför blev också kanot ett skötebarn som tidningen kom att hjälpa, framförallt ekonomiskt men även med värdefulla kontakter inom samhället. Det var tidigt ett gott samarbete mellan tidningen och förbundet och redaktörerna Nils-Gunnar Bolling, R:et Eklöf och Harry Söderström var jämte reklamavdelningens Kollenberg några av de främsta tillskyndarna. Propaganda, affischer, program och annat trycktes av tidningen och när tävlingarna var över samlades alla inblandade kring ett matbord i samband med prisutdelningen. Även till detta bidrog DN ekonomiskt. Med den bakgrunden föddes "Kungsholmen Runt", en tävling som normalt hölls veckan före midsommar. Stockholmarna lockades ut på promenader och cykelturer för att skåda kanotisterna framfart och de mest intresserade genade över Kungsholmen och kunde följa tävlingens utveckling från flera olika utsiktsplatser.

Storm på Riddarfjärden

Start och mål var förlagda till Stadshusträdgården och den nio kilometer långa rundan paddlades medsols. Med tanke på den stora vattenyta som Riddarfjärden erbjuder borde trängselfaktorn inte varit särskilt mycket att oroa sig för Däremot kunde sjön gå hög, men dåtidens kajaker var ju betydligt stadigare än de som flyter omkring på dagens tävlingsbanor.

Gunnar Lundqvist från KS Ägir i Uppsala hette premiärsegraren i enmanskanot och han paddlade runt på tiden 46,34,4 min. Året därpå var det full storm på Riddarfjärden men, som en DN-journalist skrev: ”Det bekom inte grabbarna illa alls. De kämpade på för full maskin, en och annan gick överstyr och drogs upp av följebåtarna men det stora flertalet kom fram och snabbast var Västerviks Nisse Wallin”.

De stora vinnarna

De stora ”Kungsholmsgrabbarna” under de första åren var Evald ”Fiskarn” Andersson från Eskilstuna som vann en gång och blev tvåa tre gånger men först och främst den paddlande frisören från Västerås Kalle Widmark som vann tre år i rad med snudd på ett fjärde. Då var förståsigpåarna överens om att den sviten skulle bli oslagbar. Vem skulle kunna knäcka den prestationen? Jo, han skulle vara bredbringad, krullhårig, heta Gert Fredriksson och jobba på Sunlight i Nyköping. Han har chansen att vinna Kungsholmen runt tio gånger om han själv vill. Den gången fick förståsigpåarna rätt. Men innan Gert trädde in i handlingen fick Lennart Klingström från Brunnsviken och den unge stockholmsmålaren Olle Forsberg vinna var sin gång. I slutet av 50-talet lockades finländaren Torvald Strömberg att ställa upp i kampen om DN – bucklan. Två segrar blev det för den urstarke fiskarsonen från Ekenäs och en annan kustnära kämpe, Stig Andersson från Västervik, paddlade in som segrare tre gånger. En smärre sensation var det 1954 när det årets svenske juniormästare Carl-Åke Ljung, även han från Västervik, knäckte hela senioreliten och vann med nästan en minut före klubbkamraten Stig Andersson.

Internationellt genombrott

Tävlingen blev allt internationellare ett stycke in på 60-talet och döptes vid några tillfällen om till Svenska Kanotspelen. Kungsholmen Runt arrangerades av Svenska Kanotförbundet, men när ändå så många utländska kanotister skulle till Stockholm fanns det all anledning att passa på att nyttja närheten till andra tävlingsplatser. Under några år var det till och med tävlingar även fredagskväll och lördag där Södertälje, Brunnsviken och Katrineholm anammade möjligheterna att få fina startfält. Damerna fick inte vara med till en början men så småningom kom de med i leken och fick de första åren nöja sig med kortlopp. Men sedan blev sträckan 4.000 meter och de två svenskor som lyckades bäst var Åmåls Anna-Lisa Ohlsson och Iris Sjöö från Västervik men klassen dominerades oftast av danska och finska damer.

Slutet

Under tävlingens sista år flyttades start och mål från Stadshuset till Karlberg men 1966 var Kungsholmen Runts saga all. Orsaken var att tunnelbanan till Akalla – Husby skulle byggas och Karlbergskanalen spontades igen och blev därmed omöjlig att passera. Då föddes istället Djurgården Runt och även där ställde Dagens Nyheter upp som sponsor. Tre år i rad kördes tävlingen med start och mål vid Sjöhistoriska Muséet men sen gick svensk kanots största propagandaevenemang till historien.

Text och bild från jubileumsboken "Svenska Kanotförbundet 100 år 1904–2004"