På gul nivå är innehållet gemensamt för alla kanotmodeller. Stand Up Paddling har dock ett eget protokoll.

På gul nivå kan instruktören kombinera kurs och examination, det vill säga instruera samtidigt som examinationen sker löpande. Det är tillräckligt att kanotisten klarar av ett moment i samband med att hen blir instruerad. Målsättningen för utförandet på gul nivå är att det ska vara roligt och att fortsatt övning ger en säker och effektiv teknik. Det rekommenderas starkt att gå en kurs och inte enbart en examination, eftersom det är nu som grunderna för fortsatt paddling läggs.

Mål

Målet är att starta kanotistens utveckling av goda grundkunskaper. Genom att lära sig basfärdigheterna och väcka önskan att vilja lära sig mer ges den bästa grunden för fortsatt paddling. Uppmuntran, inspiration och nyfikenhet är nyckelord. Färdighetsmässigt är detta en fas där nya rörelsemönster börjar utvecklas.

Miljö för examinationen

Examinationen bör ske i skyddat och tryggt vatten utan vind och dyningar. Det kan vara en insjö eller en skyddad skärgårdsmiljö.

Utrustning

Enmanskajak eller tvåmanskajak. Om kursen/examinationen genomförs i tvåmanskajak ska båda kanotisterna paddla i både främre och bakre sittbrunn, kanadensare för solo- eller tandempaddlare. Om kursen/examinationen genomförs med två kanotister i en båt ska båda kanotisterna paddla som både bakre och främre paddlare.

Förkunskaper

Inga krav på förkunskaper. Utifrån säkerhetsperspektiv är det viktigt att instruktören känner till om kanotisten är simkunnig och har tidigare vattenvana.

Examinator

För att hålla kurs och examinera på gul nivå krävs kanotledarutbildning, eget grönt paddelpass samt gul examinatorsutbildning.

– –

Teknisk standard

Kanotisten får lära sig det som är grundläggande för att utveckla en effektiv och ergonomisk paddlingsteknik.

Lyfta, bära, lägga i, stiga i och ur

• God och säker lyft- och bärteknik, hjälpas åt att lyfta kanoten
• Anpassa sits och fotstöd till sin kropp och förstå varför man ska göra det
• Lägga kanoten i vattnet med hänsyn till förhållande som till exempel vind, strandlinje och bryggor
• Paddeln inom räckhåll och hur den kan användas vid istigning och urstigning
• Hantera kanoten, paddeln och övrig utrustning med respekt så att den håller

Framåtpaddling

Målsättning att få en bra grund.

Kroppen

• Bra sittposition
• En upprätt sittställning
• Lämpligt handavstånd på paddeln
• Lätt böjda armbågar
• En bra kontakt med kajaken och vattnet
• Betydelsen av att ha kontakt med fötterna mot kanoten
• Hela paddelbladet under vattenytan under drivfasen
• Grunderna för kraftöverföring
• Hur paddling är en helkroppsrörelse där stora muskelgrupper används
• Aktivt fot- och benarbete
• Sätta i bladet framåt nedåt (i det som kallas positivt isätt)
• Känsla - känna efter och beskriva hur det känns i kroppen vid isättet, drivfasen och glidfasen

Kanoten

• Hålla riktningsstabil kurs (genom användning av paddeln och ev. roder)
• Prova att paddla med olika farter

Paddeln

• Kanadensarpaddlare får lära sig J-tag för att paddla rakt fram och hålla kursen.

Bakåtpaddling

Målsättningen för bakåtpaddlingen på gul nivå är att lära sig paddla bakåt med god uppsikt.

Kroppen

• En upprätt sittställning
• Titta regelbundet bakåt över axeln
• Tydlig rotation i överkroppen för att få ett isätt långt bak och kunna använda stora muskelgrupper för att driva kanoten

Kanoten

• Hålla riktningsstabil kurs över ca 20 meter.
• Prova olika farter

Paddeln

• Bladets baksida blir nu drivsida (kajakbladet ska inte roteras runt så att skålningen riktas framåt)
• Isätt långt bak och nära kanoten med hjälp av bålrotation och höftförskjutning
• Hela paddelbladet under vattenytan under drivfasen
• Backsvep (där bladet driver utåt-framåt och skapar en sväng) och backtag, där bladet hålls nära kajaken under hela taget och får kajaken gå rakt
• Kanadensare: back-J-tag eller (i solo-paddling) backsvep i kombination med kryss-backsvep

Stanna

När kanoten paddlas med god fart ska kanotisten öva på att stanna och börja röra sig i motsatt riktning, både vid framåt och bakåtpaddling.

Kroppen

• Upprätt, naturlig sittställning
• Armbågar i ca 90 graders vinkel (för styrka) och riktade nedåt för att skydda axlarna

Kanoten

• God kantstabilitet (hålla balans och undvika att vingla)
• Hålla kajaken i någorlunda samma kurs före, under och efter riktningsbytet (Inte svänga)

Paddeln

• Skaftet relativt lågt och även närmare kroppen än vid framåtpaddling i och med de mer än vanligt böjda armbågarna
• Isätt av bladet strax bakom höften vid stopp från framåtpaddling, och vid knät vid stopp från bakåtpaddling
• Hela paddelbladet under vattenytan för maximal effekt (även om första stopp-tagen kan vara mer ytliga för att minska belastningen på kroppen)

Svänga med framåtsvep

Kanotisten får lära sig att använda svepet för att göra en vid och öppen sväng samt vid tvärare vändning.

Kroppen

• Upprätt, lätt framåtlutad sittställning, eller mer framåtlutad för snävare vändning
• Tydlig rotation i bålen
• När bladet är isatt är fokus på att driva kanotens för bort från bladet med hjälp av fötterna (detta för att använda stora muskelgrupper och att fokusera på att flytta kanoten istället för bladet)

Kanoten

• Kanoten ska göra en tydlig jämn sväng
• Uppmuntra till kantning om kanoten är designad för att kantas (hålla en jämn stabil kant och att hålla kantningen mellan flera sammanhängande sveptag)

Paddeln

• Isätt långt fram, intill kanoten
• Hela bladet under vattnet
• De första tre fjärdedelarna av taget är de viktiga. När bladet kommer närmare aktern minskar effekten och även balansen så att det är mer effektivt att ta ett nytt svep.

Paddla i en åtta

Paddla en 8-figur genom att använda en kombination av framåttag och svep. Har kanoten roder används det gärna i kombination med svep för att förstärka effekten av rodret.

– –

Progression

Teknikerna som hör till progression är hjälpsamma för att inspirera till en bredd av tekniker och öppna upp för att det finns mer att lära sig utöver grundteknikerna som får kanoten att gå framåt, bakåt, svänga och stanna. Dessa moment ingår inte i examinationen.

Lågt stöd för att balansera kanoten

Kanotisten får prova på lågt stöd som kan användas för att stabilisera balansen i en rank kajak, eller för att räta upp en kanot som håller på att välta. Låga stödet kan utföras både som vrickningar där bladet förs fram och tillbaka på ytan, och som en stöttning för att räta upp balansen. Öva båda sidorna.

Kanoten

• Kantning av kanoten så den närmar sig tippgränsen (i en rank slätvattenkajak räcker den obalans som redan finns)
• Låga stödet häver tippningen så att kajaken återfår balansen

Kroppen

• Upprätt, naturlig sittställning
• Paddelskaftet in mot magen och armbågar riktade uppåt
• För att balansera upp kanoten görs en tydlig höftknyck med paddelbladets stöd mot vattnet

Paddeln

• Paddelbladet platt mot vattenytan och baksidan av paddelbladet mot vattnet
• Horisontellt skaft (så att det blir stor kontaktyta mot vattnet)
• Paddeln riktas rakt ut från kajaken

Sidoförflyttning

Det finns ett flertal tekniker att välja bland för att förflytta kanoten i sidled, som skopningar, vrickningar (som tidigare fått det missvisande namnet Åttor) och T-drag. Öva båda sidorna.

Kroppen

• Tydlig rotation i bålen med stöd från höftförskjutning i sitsen så att överkroppen vänds mot paddelsidan
• Armbågar riktade nedåt och axlarna avslappnade
• Övre handen i höjd med eller under pannan.

Kanoten

• Kanoten förflyttar sig i sidled

Paddeln

• Paddelskaftet så vertikalt som möjligt för god effekt, mer horisontellt för att få stöd till balansen i rank kajak.

Hålla rak kurs med akterroder

Akterroder syftar till att korrigera kajakens riktning med minimal bromsning (men utan att samtidigt skapa framåtdrivande kraft). Öva båda sidorna.

Kroppen

• Upprätt position
• Kroppen roterad åt paddelsidan

Kanoten

• Kanotisten ska kunna hålla kanoten i rak kurs med akterrodret

Paddeln

• Skaftet längs med utsidan av kajaken
• Hela bakre bladet under vattnet
• Bladets drivsida är parallell med kanotens sida, bladkanten pekar rakt upp

– –

Säkerhet

Personlig säkerhetsutrustning

Kanotisten måste bära flytväst och lämplig utrustning för rådande förhållanden, väder och temperatur i luft och vatten.

• Säkerhetsutrustningen kan inkludera hjälm och skor.
• Kanotisten ska känna till betydelsen av att kunna kalla på hjälp vid behov.
• Till exempel att ha med sig en mobiltelefon i vattentätt fodral.

Vattenvana

Kanotisten ska visa trygghet när hen hamnar i/under vattnet. Vattenvana och trygghet är det viktigaste, kunnigheten att simma en längre sträcka är inte lika viktig men självklart en bra kunskap.

Välta, simma till land och tömma

När kanotisten välter ska hen behålla lugnet, hålla i paddeln, reagera snabbt för att ta tag i kanoten.

• Samla ihop utrustning
• Simma till land (max 10 meter) och tömmer
• Kanotisten kan be om hjälp, vilket är acceptabelt så länge som det är kanotisten som ansvarar för själva tömningen.
• Bra att prova att tippa på djupt vatten, kan med fördel ske som kamraträddning
• Prova olika metoder för tömning, påminn om korrekt lyftteknik och varsamhet med

Kandidaten ska få förutsättningar att lösa uppgiften utifrån sina funktionella förutsättningar, så länge det sker på ett säkert sätt.

Paddla med sällskap

Att vara minst två kan vara livsavgörande vid tippning, väderomslag, skada etc.

Medvetenhet om faror

Som ny kanotist är det värdefullt att reflektera kring faror som kan finnas med paddling. Det är viktigt att känna till sin egen kapacitet och hålla sig inom gränsen för den.

– –

Miljöhänsyn

Vi är gäster i naturen.

• Visa hänsyn, uppträda utan att störa och förstöra.
• Målet är att alla kanotister känner att det är en självklarhet.
• Följ Allemansrätten, miljölagstiftningen och eventuella lokala regler och föreskrifter.

Respektera tillträdesöverenskommelser

• Undvik konflikt med markägare och andra intressenter i området.
• Respektera hemfriden och rätten att ha sin tomt i fred gäller alltid.

Vid träning och tävling, följ principerna om Fair Play

Agera som en god förebild i alla lägen, såväl under träning och tävling som i andra sammanhang.