Svenska Kanotförbundet

Röd nivå handlar om att på ett säkert sätt paddla forsar upp till och med Grad III. Det innebär att bedöma och hantera klass III-forsar paddlingstekniskt, säkerhetsmässigt och miljömässigt. I detta ingår att hantera räddningssituationer som kan uppstå där och att ha utvecklat en gruppmedvetenhet anpassad till denna miljö. På röd nivå ska man som individ kunna ta ett gruppmedlemskap som innebär att man bidrar till en rolig och säker paddling.

Plats och genomförande

Examinationen genomförs i klass III-fors och tar en heldag. Genomförande görs så att det i största möjliga mån liknar en tur där de olika momenten i examinationen kommer i ett naturligt sammanhang. Dagen börjar med en presentation och genomgång av upplägget och utrustningen. Efter att ha gått igenom dagens planering genomförs en dags paddling med olika uppgifter, samtal och scenarier som täcker in examinationens olika moment.

Utrustning

En utifrån förutsättningarna och innehållet lämplig kajak med dubbelbladig paddel. All utrustning som behövs för en dags paddling på klass III-fors ska finnas med i kajaken.

Förkunskaper

Kanotisten ska inneha paddelpasset Blå Forskajak och ska ha genomfört ett antal turer i minst två olika klass III-forsar. Dessa ska innefatta turer som är minst 3 km långa.

Paddlingstekniska kunskaper

För att erhålla paddelpasset röd ska kanotisten kunna utföra och förstå nedanstående tekniker med en god rörelseeffektivitet och även kunna utföra dessa tekniker på ett kompetent sätt i olika kombinationer i klass III-fors. Samtliga tekniker genomförs under examinationen i sitt sammanhang.

Kanotisten ska känna igen och använda de formationer som finns på ett ändamålsenligt sätt under sin paddling.

Framåtpaddlingstekniken ska vara finslipad med bra flyt, anpassning och effektivitet. Kanotisten ska uppvisa ett bra isätt, god hållning och bålrotation samt ha en bra kontroll av kajaken.

En effektiv bakåtpaddling med god kontroll både under rak kurs och vid manövrering.

Att snabbt kunna svänga kajaken med minimal fartförlust/kontinuerligt driv, t ex med kontring vid in och utgång i bakvatten. Kanotisten ska kunna genomföra en effektiv kontring där kajaken roterar runt paddeln och svängen initieras med ett svep på motsatt sida.

Effektiv förflyttning sidledes både stillastående och under fart framåt.

Kanotisten ska visa upp en variation av tekniker för att hålla balansen i olika situationer. De ska kunna utföras dels för att genom stöttning åter komma i balans (dvs tyngdpunkten över kajaken), dels för att under en tid stanna på stödet för att hjälpa till att hålla balansen vid en sidosurf. Stöden ska demonstreras med kajaken ordentligt ur balans.

Kanotisten ska klara av att stanna upp farten och ändra sin position i strömmen genom att traversera baklänges för att välja linje och undvika hinder i forsen.

Vid ingång i bakvatten ska kanotisten visa god framförhållning och tidig positionering. Farten och vinkeln in i bakvattnet ska vara väl anpassad, liksom kantningen/lutningen. Paddeln ska få ett tidigt bra grepp inne i bakvattnet.

Kanotisten ska paddla ur bakvatten med god anpassning till strömmens hastighet, bakvattnets storlek, bakvattenlinjen och vart man vill komma ute i strömmen.

Vid traversering/färjning ska kanotisten kunna ta sig över en fors-sträcka som är 10 bred utan att förlora höjd, eller ett 20 meter brett flöde utan att förlora mer än en kajaklängd i höjd. Det finns i dessa mått utrymme för flexibilitet för att ta hänsyn till vattnet på den specifika platsen. Det är viktigt att vinkeln är lämplig och upprätthålls under hela traverseringen.

Kanotisten ska visa förmåga att ta sig över forsen med hjälp av en variation av olika vågformationer, ska vara bekant med ”diagonalförflyttning” och känna sig bekväm med att fånga och leka på medelstora vågor.

Kanotisten ska kunna känna igen glada valsar och även svåra (sura) valsar som man vill undvika. Efter att ha identifierat en glad vals ska kanotisten kunna paddla in i den och lämna den. En upprätt kroppsposition med mjuk och lätt hållet stöd är viktigt, liksom stadig kantning nedströms. Stödet med paddeln ska vara aktivt och stötta och manövrera kanotisten framåt eller bakåt mot ändarna av valsen.

Säkerhetsstandard

Kanotisten ska visa en god medvetenhet om de risker som är förenade med att paddla i strömmande vatten. Som kanotist på röd nivå ska man ha förståelse för skillnader och likheter mellan en ledarledd tur och kompistur, ur ett ledarskaps- och gruppdynamiskt perspektiv. Man ska som paddlare i en grupp kunna vara aktiv så att gruppen som helhet hanterar nödvändiga ledarskapsfrågor och klarar sin kommunikation. Det handlar om att klargöra sådant som kommunikation och tecken, utrustning, kunskaper form i relation till turen, vatten- och väderförhållanden, turplanering och säkerhetsfrågor.

Kanotisten ska visa en 360 graders roll i strömmande vatten. Paddlaren ska även visa hur man kliver i vattnet säkert och genomföra både defensiv och proaktiv simning i klass III. Denne ska även använda strömmen och bakvatten på ett sätt som underlättar simningen. I säkerhetsdelen ingår att använda kastlina som räddare på land och som den som blir räddad i vattnet. Linan ska träffa rätt på ett avstånd av 12-15 meter, räddaren hålla en stadig kroppsposition och ropa för att få simmarens uppmärksamhet. Linan ska landa ovanpå simmaren och räddaren får inte dras ur balans. Kastlinan ska även vara rätt packad.

Kanotisten ska kunna utföra en kamraträddning och med tömning av kajaken från sin egen kajak och hjälpa simmaren upp i kajaken igen. Dessutom ska en räddning av medvetslös kanotist genomföras. Kanotisten ska även bogsera en kapsejsad kanotist 10 meter på klass III. Minst två olika metoder ska användas och för och nackdelarna med båda ska beskrivas.

Att med ett par olika metoder kunna ta bort kajaker som klämts fast i forsen. Vektordrag och z-drag är två exempel.

Kunna beskriva och visa förståelse för hypotermi i samband med strömmande vatten, både orsaker, symptom och åtgärder. Man ska även kunna hantera grundläggande första hjälpen-skador. Det rekommenderas att kanotisten innehar ett aktuellt HLR-certifikat.

Kanotisten ska visa en förståelse för vad som ingår i att planera en färd nedför en fors-sträcka. Här ingår sådant som tillträdesregler och isätt, utrustningskrav, väderprognos, vattentemperatur och vattenstånd, ljusförhållanden, logistik med fordon, matplanering och reservplaner. I planeringen ingår även säkerhetsplanering såsom att ha koll på larmvägar (telefontäckning och säker telefon), avstånd i tid till sjukvård tar över och var de kommer kunna möta. Kanotisten ska kunna använda karta för att planera och genomföra turen.

Utrustningsstandard

Kanotisten ska komma lämpligt utrustad för examinationen. All utrustning ska vara både lämplig och i tillräckligt gott skick. Eventuellt lånad utrustning betraktas som kanotistens egen. I händelse av att essentiell utrustning saknas ska kanotisten inte genomföra examinationen.

Flytväst, hjälm och kapell med god passform och funktion. Kajaken ska ha en total flytkraft som gör att den flyter även när den är vattenfylld med en paddlare. Flytelementen ska vara väl förankrade. Det ska finnas handtag i för och akter som är lämpliga för lyft och räddningar utan att riskera att handen fastnar. Det får inte finnas linor eller föremål som riskerar att man fastnar i kajaken.

Klädseln ska vara lämplig med hänsyn till förväntade förhållanden. Vind och vattentät klädsel ska finnas, liksom lämplig fotbeklädnad. Klädseln ska vara tillräckligt god för att paddlaren ska klara ett flertal simningar under dagen.

Kastlinan ska flyta, samt vara av en sådan tjocklek att den inte skadar simmare eller räddare vid belastning. Linans längd ska vara minst 15 meter. Inga knutar eller öglor som kan fastna får finnas.

Kanotisten ska även ha ett bogsersystem med quick-release.

Lättillgänglig kniv, att få fram och använda med en hand för att kunna skära lös sig från t ex en kastlina i strömmande vatten. Trubbig spets och med blad för att skära rep.

Första hjälpen som är vattentätt packad, med ett innehåll som matchar kraven i sjukvårdskunskaper, t.ex. blödningar och stukningar.

Extraklädsel ska medföras vattentätt förpackade och kunna användas i t ex en vindsäck för att för att förebygga hypotermi vid turer med längre väg till bilen. Exempelvis en tjock ulltröja/fleece och mössa.

Lunch och varm dryck ska medföras så att paddlaren kan fylla på med energi och vätska under dagen.

Övrig säkerhetsutrustning inkluderar: Slinga och karbinhakar (för att t ex kunna bygga system för att dra bort fastklämd kajak, reservmat (t ex choklad/frukt), visselpipa, pannlampa under höst/vår då det kan bli mörkt, tändstickor eller tändare.

I gruppen ska det finnas en vindsäck eller motsvarande för att skydda mot regn och kyla vid exempelvis tillbud och hypotermi. Samma sak gäller delbar paddel i de fall avstånd till bil motiverar detta.

Teori

Att kunna resonera kring viktiga principer och säkerhetsaspekter vid forspaddling i grupp.

Känna till svårigheterna med kommunikation i forsen samt betydelsen av god kommunikation. Kanotisten ska kunna resonera kring hur riskbedömning går till och hur man i gruppen kan ta fram olika alternativ och fatta gemensamma beslut om färdväg och agerande.

Att kunna beskriva formationer som kan finnas i klass lll-forsar, såsom pour-over, sil, bakvatten, bakvattenlinje, våg, vals. Dessutom att kunna beskriva köldeffekten i strömmande vatten.

Kunna redogöra för och beskriva hantering av L_ABCD och hypotermi

Kanotisten kan beskriva vad som utgör grunderna för en god paddlingsteknik. Denne ska även kunna ge exempel på vad man ska tänka på för att upprätthålla en god och ergonomiskt säker paddlingsteknik i forspaddling.

Kanotisten ska kunna beskriva fördelarna med att värma upp, liksom riskerna med att inte göra det. Här ingår även att ge exempel på uppvärmningsövningar som kan vara lämpliga.

Kanotisten ska visa förståelse för hur faktorer som rörlighet, anaerob kapacitet och aerob kapacitet påverkar dennes förmåga.

Miljö

Kanotisten ska visa en god förmåga att göra miljömedvetna val och reflektera över förhållningssätt och miljökonsekvenser. Dessa paddlare förväntas vara goda förebilder för sin omgivning och har därmed en påverkansmöjlighet i relation till andras miljöbeteenden och attityder.

Paddlaren gör medvetna val och reflekterar över sina val i relation till sin miljöpåverkan, från planering till hemkomst. Lämnar sin plats finare eller som den var innan turen, vilket även innebär en fullgod hantering av allemansrätten och föreskrifter. Påverkar sin omgivning genom att föregå med gott exempel och stöttar andra i att agera miljömässigt och i att utveckla sin relation till naturen. Reflekterar över sina miljöval i vardagssituationer utifrån en förståelse för det ekologiska fotavtrycket.

En paddlare på Röd nivå känner sig som hemma, lugn och nyfiken i de miljöer där examinationen äger rum och kan hantera den anspänning som uppstår vid en extra utmaning. Denne har upplevt naturen från dess många sidor, i kyla regn, sol och värme och kan ge uttryck för hur dessa möten bidragit till hur paddlaren konstruerat sin relation till naturen.

Paddlaren ska kunna reflektera över sin natur-relation och faktorer som bidragit till att den är sådan som den är. Hon eller han kan även beskriva sina miljömässiga värderingar eller attityder och sin förståelse för konsekvenserna av dessa, för egen del och för miljöns och framtida generationers del.

Kananotisten har god kännedom om naturskydd, regler och allemansrätten.

Kan redogöra för den skillnad som olika attityder har för beteenden i relation till naturen och kan beskriva och resonera kring hållbarhetsbegreppet eller det ekologiska fotavtrycket samt koppla det till sin egen och andras paddling.

Denne paddlare kan resonera kring någon regional eller nationell fråga som har betydelse för den omgivande naturmiljön. Kan även reflektera kring några av de synliga (eller hörliga) miljöingrepp som finns på den plats där examinationen äger rum och olika sätt att påverka dessa.